Längre söderut

Sista dagen i Arles tog vi en tur i bilen för att utforska Camargue, regionen som avgränsas av lilla och stora Rhône, och medelhavskusten. Vi åkte ner till en kuststad som heter Saint-Maries-de-la-Mer. Många bindestreck där. Blev en mysig och solig utflykt där vi fick se rosa flamingos, vita Camarguehästar, vin och risodlingar. Och så fick vi se medelhavet för första gången på resan. Det blev en trerätters på en uteservering vår trevliga hotellägarinna hade rekommenderat. Efter maten kände jag mig ur fas, kanske var det nån bakterie jag reagerade på, kanske var det för mycket sol, kanske var det lite av båda. Jag var småyr och illamående i ett dygn framöver och kunde inte få i mig annat än några klunkar vatten.

Tillbaka i Arles på eftermiddagen skulle vi ta en sista tur till den hos en tredjedel av familjen så populära lekplatsen. Det hela slutade tyvärr i gråt och skräck, när lilla damen lyckades ramla ner med ansiktet före från rutchkanan en och en halv meter upp. Mamma och pappa blev riktigt förskräckta innan vi hade undersökt och sett att det inte verkade vara mer än några skrapsår på kinden. Får se om man blir mer hönspappig nu framöver, det var en riktigt pärs. Som plåster på såren fick det bli en karuselltur efteråt till den skadades stora förtjusning, och yra pappas stora illamående.

Morgonen därpå var det dags för avfärd. När vi checkade ut hos Veronique på Hotel Constantin överraskade hon än en gång med sin varma gästfrihet och gav oss en flaska Camargue-producerat rosévin att ta med som minne. Vi styrde kosan mot Girona i Spanien. Bara 30 mil, borde inte ta mycket längre än tre timmar. Det blev dock lite längre resa, dottern var inte på sitt bästa bilåkarhumör så det blev några extrastopp för att få springa runt. Och efter halva resan bestämde hon sig för att återuppleva sina kräksminnen från någon vecka tidigare. Det var ganska bra för oss, för den gamla magsyredoften hade börjat ebba ut i en subtil bakgrundsparfym. Nu späddes den på rejält och fördjupades på ett fördelaktigt sätt.

Vi tog så småningom in på ett hotell strax utanför Girona. Jag och lilltjejen tog en kvällspromenad in till stan medan hustrun stannade på rummet och vilade.

Vårtecken: Röda barrbuskblommor