Off The Road

Dags att knyta ihop säcken.

Den 15:e April rullade vi in på vår gata i Sjöstan igen, efter fem veckor på vift. Lilla tjejen var alldeles till sig när hon sprang in i hallen och upphetsat hälsade på alla sina gamla leksaker och gosedjur.

I Trier i södra Tyskland hade vi suveränt väder, högsommarväre och strålande sol. Varje dag lite varmare än den förra. Vi hade bestämt att vi skulle åka vidare norrut efter fyra dagar men när vi rådfrågade väderoraklen fick vi reda på att vår planerade resdag skulle bjuda 22 grader och sol. Dagarna efter såg däremot ut att få en temperatursäkning på 10 grader och - gud förbjude - regn! Sagt och gjort, vi bokade en natt till på det lilla hotellet och fick ännu en fantastiskt skön dag och kväll i Tysklands äldsta stad.

Sen var det dags för en dag på autobahn igen. Eftersom väderläget såg ut att hålla sig negativt ett antal dagar i hela Europa siktade vi på att ta oss långt. Det blev lite längre än vi trott. Vi tog oss hela vägen upp genom Tyskland, swichade igenom ett mörkt och regnigt Danmark och landade sent på kvällen hemma hos Mormor och Morfar i Ystad. Med 120 mil i ryggen. Här blev vi tre nätter innan vi tuffade sista sträckan hem till Stockholm.

När vi klev ur bilen utanför vår port på eftermiddagen var det som att ha rest en dryg månad tillbaka i tiden. Krokusarna hade precis börjat slå ut och temperaturen var "uppknäppt jacka", precis som när vi klev av den där kvällen i Rendsburg för att leta hotell första natten på vår utomlandsresa. Inte helt tokigt att ha fått dubbel vår/försommar istället för tråkvinter med snö och slask!

Det har varit en helt vansinnigt härlig resa och allt har flytit på betydligt bättre än förväntat. Det som jag lite pessimistiskt trodde skulle sluta i Danmark eller möjligen nordtyskland tog oss hela vägen ner till Barcelona, med många mysiga stopp längs vägen. Hoppas verkligen vi får chansen att göra nåt liknande igen, nån gång i framtiden.

Från brasserier till bierstuben

För första gången på länge tog vi ta oss en hyfsat lång sträcka under en resdag. 78 mil - från Avignon hela vägen genom Frankrike, upp en sväng i Luxemburg för att slutligen landa i Tysklands äldsta stad, Trier.

Vi startade tidigt, vaknade vid fem och satt i bilen halv sju. Resan gick bra förutom under den varmaste perioden på dagen då det blev riktigt hett i sätena, vilket dottern tyckte var jobbigt så det blev några extra raster. I Luxemburg passade vi på att fylla tanken med diesel eftersom bränslepriserna var betydligt lägre där än i omkringliggande länder.

Framåt femsnåret svängde vi av misstag av mot Trier och snirklade oss på serpentinvägar och i kvällsrusning ner mot Moseldalen. Eftersom det kändes som en lagom tid att avsluta dagens etapp, samt att jag sett en världsarvsskylt vid avfarten bestämde vi oss att leta upp ett hotell i staden. Solen värmde fortfarande skönt när vi gick på en lummig promenadväg längs Mosel och snart var vi incheckade på ett hotell inte långt från floden. Tyvärr glömde vi fråga om wifi, och självfallet var det här första hotellet vi stött på under resan som saknade trådlöst nätverk. Eftersom hotellet var ett av de dyraste vi bott på bestämde vi oss för att leta efter ett nytt dagen därpå. Det hittade vi, snäppet billigare, med internet och närmare centrum.

Trier är en mysig liten stad med fina korsvirkeshus, kyrkor och torg. Hustrun har hittat många roliga klädaffärer, undertecknad minst lika roliga ölserveringar och dottern både jagvänliga duvor, tyska barn och restaurang med lekhörna så alla är nöjda. Trots en ganska lång förflyttning norrut har vi inte märkt några stora temperatursänkningar. Det har varit soligt och varmt (med undantag för förmiddagarna som fortfarande är svala) och man sitter lätt ute i t-shirt. Ofta är det tom för varmt för att sitta i solen. En luxemburgare jag pratade med på en uteservering berättade att det är varmare än normalt för den här tiden på året, det är bara att tacka och ta emot.

Tre nätter har vi tillbringat här nu, och en natt till blir det. Sen bär det vidare mot den fjällhöga norden. Det blir gissningsvis ett stopp till i Tyskland innan vi kommer till Ystad som är näst sista stoppet på den här över en månad långa roadtripen.

Vi skulle ju jaga våren, och eftersom vi haft mer sommar än vår de senaste veckorna måste ju jakten nu gå norrut. Hoppas det är tillräckligt med vår hemma i Stockholm vid det här laget!

Vårtecken: Syréner

Tillfälligheter och Akvedukter

Tredje och sista natten i Carcassonne fick hustrun åter en släng av den ondsinta magbakterien. Det blev en sömnlös och obehaglig natt för min bättre hälft, med skytteltrafik mellan toalett och säng. Planen var egentligen att gå upp tidigt och åka en lite längre sträcka, men det blev istället sen avfärd strax innan lunch.

Väl i bilen fortsatte hulkandet i en plastpåse och vi insåg snart att det här var ohållbart. En halvmil senare hade vi checkat in på ett nytt hotell och etappen blev inte längre än 23 mil. Jag tog med mig dottern ut i det soliga sommarvädret för att titta på omgivningen medan min energilösa och magtomma fru vilade på rummet. Det visade sig att de få restauranger och affärer som låg i närheten var stängda, och att en motorväg effektivt skar av oss från övrig civilisation, åtminstone promenadledes vilket kändes rätt värdelöst. Vi hoppade in i bilen och åkte till ett köpcentrum en kilometer bort där vi handlade på oss dricka och ätbart. Tillbaka på rummet började det dock ljusna lite. Frun hade fått i sig lite äppeljuice utan att få upp den igen och solen dränkte hotellbalkongen på sitt allra mest ölinbjudande sätt. Jag och dottern fick en härlig avslutning på dagen. Till lilltjejens stora förtjusning svängde dessutom en buss med skolungdomar in på parkeringen. Barnens lekar och bus förgyllde resten av hennes utekväll med bästa balkongplats.

Jag gick ner till receptionen och bokade en kväll till så hustrun skulle få vila ut ordentligt nästa dag. Det visade sig att hotellet var beläget bara ett par mil från Pont du Gard, och eftersom makan mådde betydligt bättre morgonen därpå var utflyktsmålet givet. Vi fick en fantastisk dag vid den mäktiga akvedukten, perfekt sommarväder, härlig natur och alla friska och pigga igen. Kvällen avslutades återigen på solindränkt balkong och för första gången på resan kände jag att det kunde få vara några grader kallare, eller åtminstone blåsa lite. Men skönt var det hur som helst.

Efter att ha kollat runt på kartan och sett att vi bor nära massor av spännande sevärdheter bokade vi en tredje natt, och nu är det strax dags att hoppa i bilen och bege oss till någon av dem. Kanske utforskar vi världsarvsstaden Avignon, kanske åker vi lite längre till en gammal by hotellgubben rekommenderade.

Vårtecken: Maskrosor

Norrut igen

Så har vi vänt. Barcelona verkar bli sydligaste punkten på vår resa.

Jag trodde vi hade bokat ett hotell i nån förort, men det visade sig vara i stan mitt bland tapashak och vrålande mopeder. Det är dock en stor stad, så det tog ungefär en timma enkel väg att gå ner till gamla stan och de centralaste delarna. Eftersom det är tramsigt att åka tunnebana, och med tanke på promenadtiden blev det aldrig så att vi mellanlandade på hotellet under dagarna, utan vi gick ut på förmiddagen och hem när det var dags att sova.

Fjärde och sista kvällen i storstan började vi fundera på nästa resmål. Dottern somnade i vagnen på kvällsvandringen hem, så jag och frugan passade på att nyttja några ställen extra för umgänge på vägen hem. Väl på rummet var vi alla väldigt trötta och det var sent, så vi orkade inte bestämma nåt om nästa dags resa.

Natten blev i princip helt sömnlös för undertecknad, ingen vet varför - det bara blir så ibland. Efter packning och utcheckning på morgonen visste vi fortfarande inte vart vi skulle. Väl i bilen och utknixad från hotellgaraget dök namnet på en fransk by upp i huvudet. Carcassonne. Det var lillebror som tidigare tyckte vi skulle åka dit eftersom de har en tuff medeltidsstad med rejäla tinnar torn och murar. Sagt och gjort, jag knappade in Carcassonne i navigatorn och vi var snart ute ur Barcelona på betalmotorvägar igen.

Nattens uteblivna sömn gjorde sig påmind efter någon timma bakom ratten. Jag drog i mig sista red-bull reserven från dörrfacket men det hjälpte inte. Ögonlocken var tunga och det började bli svårt att låta blicken spela över filer och speglar. Inte optimalt för långkörning. Jag fick svänga in på en mack och fylla på koffeinförråden. Vi bredde ut en filt på en mysig gräsplätt 50 meter från motorvägen där jag fick sluta ögonen för en stunds rast/vila medan fru och dotter busade och plockade blommor. Det gjorde susen och en dryg timma senare var vi på väg igen, snäppet mindre livsfarliga för oss och medtrafikanter.

På eftermiddagen svängde vi så in i den lilla franska staden och parkerade oss för att leta boende. Det hittade vi över gatan. Efter att ha förhört oss om priser och nätåtkomst gick vi runt och letade alternativ. Inga bättre möjligheter visade sig så vi återvände till startpunkten och betalade för tre nätter. De senaste dagarna hade varit oförskämt soliga och varma, så även denna resdag. Det blev middag på ett närliggande brasserie där dottern fick kritor och papper av servitrisen medan mamma och pappa proppade i sig smarrig entrecôte och lax.

Nästföljande två dagar blev tyvärr grå. Den förra även blåsig och till att börja med rätt kylig. Kvällen blev mildare. Dagen efter mulen men varm och skön och perfekt för långpromenader, lekplatssessioner och uteserveringssittningar.

La Cité som är den dubbelt muromgärdade medeltidsstaden tornar upp sig imponerande på toppen av en kulle, och är inte helt olik vår egen sommarstad Visby. Den senare är dock större, har hälften så många ringmurar och färre tinnar och torn. Men bägge städerna är väldigt inriktade på att servera besökare mat, dryck och allehanda viktiga ting som t-shirtar med text och vykort. Och faktum är att bebyggelsen innanför murarna inte heller är helt olika varandra.

Imorgon åker vi vidare, och vet ännu inte vart. Gissningsvis norrut, det känns som vi har börjat dra oss så sakteligen hemåt. Men det kan säkert ta ett tag innan vi är tillbaka. Planen är att det ska vara skön grön vår och öppna uteserveringar i Stockholm när vi är hemma igen.

Vårtecken: Lila syrénliknande blommor och clementiner på träden.

Barcelona

Lite korta intryck från Barcelona.

La Rambla - Meningslös turistgata.

Sagrada Familia - Mäktig och lite kitchig.

Park Güell - Mysig park med jättefin utsikt.

Gamla stan - Mycket Västerlånggatan. Men rätt trevligt.

Tapas - En besvikelse. Alla gånger utom en var det rätt tråkiga, torra små saker man fick in. Oavsett om man höll sig i de värsta turistkvarteren eller på småhak utanför de centralaste delarna.

Staden - Stor. Jättemycket turister. Fina gamla kvarter, kyrkor, strandpromenader osv. Stora delar av staden utanför kärnan är det lite sim-city varning på, med symmetrisk rutnätsstadsbild.

Vårtecken: palmer

Girona

Efter sex nätter i Girona packade vi bilen och knappade in ett nytt hotell i Barcelona i navigatorn. För första gången under resan hade vi bokat hotell innan vi åkte, vilket skulle visa sig vara rätt bra för Barcelona är ingen stad man vill åka omkring planlöst i med bil och leta logi.

Dagarna i Girona flöt på snabbt och skönt. Vi gjorde inte speciellt mycket, mest strosade runt på stan, slappade på uteserveringar eller vid hotellpoolen och åt och drack gott och relativt billigt. Staden är uppdelad av floden Onyar, på ena sidan en äldre del och på andra en större och modernare. Den gamla delen står på en bergssluttning och är full med branta trappor och smala gränder. Orkar man ta sig upp till toppen av berget har man en strålande utsikt över hela staden från den gamla stadsmuren och försvarstornen. Mitt bland fästningsanordningar och stenbyggnationer ligger härligt lummiga trädgårdar insprängda.

Dottern stortrivs, spanjorerna är väldigt vänligt inställda till henne och ute på restauranger är det absolut inga problem att ha med sig barn. En kväll satt vi inne på ett ställe och åt tapas bredvid ett sällskap med tre lite större barn. De lånade ut leksaksbilar till lillan, som tackade genom att gå runt och skrämma dem. De var dessutom vänliga nog att låtsas bli rädda varje gång hon viftade med händerna och i extatisk falsett pep "buuu". Lilltjejen var i sjunde himlen.

Igår förmiddag begav vi oss mot Barcelona. Den här gången valde vi att undvika betalvägar och fick en liten extrarunda. En trevlig omväxling som innebar kuperad terräng med härlig utsikt över molnhöljda bergstoppar och skogssluttningar vitspräckliga av trädkronor i vårskrud. Väl framme och parkerade i hotellets garage (för 20€ natten, urk) blev det en långpromenad med lunch och middag ner till la rambla förbi några sevärdheter.

Vårtecken: tusen tusenskönor

Kräks

Efter ett dygn av magsäckstömningar på hotelltoan för frugan, så tog dottern över stafettpinnen. Det är alltid snäppet jobbigare när hon bestämmer sig för att dela med sig av halvsmält maginnehåll. För det första kan hon inte ta sig ur sängen för egen maskin. För det andra skulle hon inte göra det även om hon kunde. Det blev en sömnfattig natt för hela familjen. Mamma och pappa låg på helspänn för att hinna upp när nästa hulkning började, för att hinna samla upp kräkset i handdukar innan allt för mycket av de sängkläder och pyjamasar vi har med oss var borträknade för den här ronden. Natten led och till slut fick lillan sova i bara blöja då allt sovtyg hängde på tork efter nödtvätt i handfat. När dagen grydde försökte vi försiktigt att bjuda lite vatten vilket vår magtomma och törstiga avkomma naturligtvis slukade. Sekunder senare kom det upp, och hade vi kunnat samla upp det hade det varit helt återanvändbart. Den magsäcken var tom som en urdrucken pilsnerbutelj.

Vi tog det än mer försiktigt och bjöd äppeljuice i små små doser, och tack och lov stannade fruktsafterna kvar i dottern. Likt när man slår en majonäs ökade vi sakta på skvättarna men aktade oss noga för att överdosera och få börja om igen. Det gick vägen. Lilltjejen var hur glad och nöjd som helst, man hade aldrig kunnat tro att hon varit riktigt magsjuk några timmar tidigare. Skönt. Vi vågade oss ner på stan och unnade oss en trerätters lunch på en trevlig uteservering centralt i gamla stan för en hundring. Inklusive öl/vin/läsk. Sen hittade vi en lekplats där lillan fick springa runt, gunga och bekanta sig med en liten spanjorska som såg ut som en squaw från en klassisk Hollywood-western.

Girona är större än vi trodde från början. Det här är en stad, inte en by. Efter en snabb genomgång skrev jag spontant "storlek som Malmö" till min bror och fick i snabb retur wikipediasiffror skrivna på näsan. Det visade sig att den visst är hälften så stor som Malmö. Men enligt officiella siffror var visst Kiruna världens största stad nån gång i tiden. Så man ska nog inte förlita sig för mycket på såna. Och skulle jag kalla Malmö "stad" vid närmare eftertanke? Nja... Stockholm är ju egentligen Sveriges enda stad, men allt beror på vad man jämför med. :)

Trots sjuklingar har vi hunnit med lite trevligheter som tapasätning på kvällen, på ett litet hak där man dukat upp massa baguettskivor med olika pålägg på bardisken. Varje skiva hade en tandpetare i sig, och när man skulle gå räknade bartendern antalet tandpetare och man betalade runt 15kr för varje. Lite kul system, påminner om strecken de drar för varje öl i Prag.

Far och dotter har även hunnit med att utforska hotellets poolområde medan hustrun vilade. Även om vattnet är lite för kallt för ett dopp ännu, så var det fantastiskt skönt att sitta och softa i solstolarna. Lilltjejen tyckte dessutom att det var grymt roligt att plocka grus och omsorgsfullt fylla min urdruckna ölflaska. Som den goda förälder jag är införskaffade och tömde jag naturligtvis raskt en till som hon kunde få jobba på. Vad gör man inte för sina barn?

Vårtecken: gula buskblommor.

Längre söderut

Sista dagen i Arles tog vi en tur i bilen för att utforska Camargue, regionen som avgränsas av lilla och stora Rhône, och medelhavskusten. Vi åkte ner till en kuststad som heter Saint-Maries-de-la-Mer. Många bindestreck där. Blev en mysig och solig utflykt där vi fick se rosa flamingos, vita Camarguehästar, vin och risodlingar. Och så fick vi se medelhavet för första gången på resan. Det blev en trerätters på en uteservering vår trevliga hotellägarinna hade rekommenderat. Efter maten kände jag mig ur fas, kanske var det nån bakterie jag reagerade på, kanske var det för mycket sol, kanske var det lite av båda. Jag var småyr och illamående i ett dygn framöver och kunde inte få i mig annat än några klunkar vatten.

Tillbaka i Arles på eftermiddagen skulle vi ta en sista tur till den hos en tredjedel av familjen så populära lekplatsen. Det hela slutade tyvärr i gråt och skräck, när lilla damen lyckades ramla ner med ansiktet före från rutchkanan en och en halv meter upp. Mamma och pappa blev riktigt förskräckta innan vi hade undersökt och sett att det inte verkade vara mer än några skrapsår på kinden. Får se om man blir mer hönspappig nu framöver, det var en riktigt pärs. Som plåster på såren fick det bli en karuselltur efteråt till den skadades stora förtjusning, och yra pappas stora illamående.

Morgonen därpå var det dags för avfärd. När vi checkade ut hos Veronique på Hotel Constantin överraskade hon än en gång med sin varma gästfrihet och gav oss en flaska Camargue-producerat rosévin att ta med som minne. Vi styrde kosan mot Girona i Spanien. Bara 30 mil, borde inte ta mycket längre än tre timmar. Det blev dock lite längre resa, dottern var inte på sitt bästa bilåkarhumör så det blev några extrastopp för att få springa runt. Och efter halva resan bestämde hon sig för att återuppleva sina kräksminnen från någon vecka tidigare. Det var ganska bra för oss, för den gamla magsyredoften hade börjat ebba ut i en subtil bakgrundsparfym. Nu späddes den på rejält och fördjupades på ett fördelaktigt sätt.

Vi tog så småningom in på ett hotell strax utanför Girona. Jag och lilltjejen tog en kvällspromenad in till stan medan hustrun stannade på rummet och vilade.

Vårtecken: Röda barrbuskblommor

Arles

Så har vi varit fem dagar i Arles, och hunnit bekanta oss lite med staden. Vädret har utvecklats från halvdant till strålande, vinterjackorna har fått vila. Det är dock fortfarande rätt kyligt på förmiddagarna.

Det är en mysig liten stad med trånga gränder, prång och vrår. Det har blivit många turer till lekplatsen med lillan, och många luncher i parken strax intill. Lillan älskar lekplatsen med roliga gungor, ett stort tåg och rutschkana. Hon vet direkt när vi börjar närma oss, då tar hon tag i pappas eller mammas hand och drar för allt hon förmår. Inte långt ifrån parken finns en karusell. Den är nästan lika rolig. När vi går förbi ropar hon "häst, häst" och några gånger har hon fått leka bland hästar, bilar och flygplan när karusellen stått still. Ja hon fick åka med mamma en gång för 2 euro också, men det uppskattades inte mer än den stillastående varianten.

Arlesborna går som sig bör runt och bär på baguetter. Ibland ackompanjerade av en pava rött. Precis som fransmän gör när man visualiserar dem bakom stängda ögonlock. Dock utan basker och randig tröja.

Jag förstår inte riktigt denna näst intill sjukliga fascination för baguetter. Det är nämligen inte de riktigt goda rustikt grova varianterna de äter, utan de trista vita luftiga, som är näst intill identiska med dem vi hittar hemma på Konsum och Ica.

I lördags var det marknad. En enorm marknad, vägar avstängda och alla parkeringar runt stan förvandlades till ändlösa rader försäljare av allt från sängar till knappnålar. Först såg vi bara det vanliga skräpet man hittar på alla marknader, men en bit upp blev det mer intressant med kryddor, fisk, ostron och allt möjligt ätbart. Vi köpte på oss lite nybakt bröd, olika sorters oliver, tapernad, ost och korv och fick oss en riktig lyxlunch i det fria. Efter den obligatoriska lekplatssessionen somnade dottern och vi kryssade mellan soliga uteserveringar och njöt av värmen och livet. Det gör vi ju förstås även när dottern är vaken. Men ändå.

De initiala fyra nätterna på hotell Constantin förlängdes till sex, så nu är planen att vi åker vidare på tisdag morgon. Då kanske mot Spanien, och som det ser ut lite kallare temperaturer. Märkligt när det är längre söderut. Den som lever får se.

Vårtecken: ödlor.

Sidledes förflyttning

Efter att ha checkat ut från det tråkiga och dyra hotellet lite utanför Arles tog vi på oss regntåliga kläder, stoppade dottern i vagnen och promenerade in till stan i jakt på ny logi. Först blev det frukost på en av serveringarna längs Boulevard Georges Clemenceau. Vi beställde in varsin baguette, frugan med ost och jag med ost och skinka. Döm om min förvåning när jag får in en baguette med ost och skinka, och ingenting annat! För bövelen, fransoser! Ni må kunna er bearnaise, men en macka ska tamigtusan ha smör.

Sen en tur till turistinformationen som låg ett halvt stenkast bort. Där hittade vi en bra lista över hotell, priser och faciliteter. Lilltjejen hittade en karusell, som visserligen inte var öppnad för säsongen, men ickedestomindre fantastiskt spännande med alla djur. Med hjälp av den lilla foldern hittade vi ett tvåstjärnigt hotell med bra läge, parkering och som var nästan hälften så dyrt som det förra. Vi slog till på fyra nätter på en gång. Första gången under utomlandsdelen av vår roadtrip som vi stannar mer än en natt på samma ställe!

Damen i receptionen var förmodligen också ägaren, hon berättade i alla fall att hon bor i samma hus. Hon visade sig vara väldigt gästvänlig och prickade snabbt ut på stadskartan de bra och prisvärda restaurangerna, samt varnade för dyra turistfällor. Dessutom tipsade hon om en restaurang med nån slags barnavdelning. Sånt uppskattas!

Dagen har bjudit på ömsom regn ömsom uppehåll, och det har varit behaglig temperatur. Vi har dock inte hunnit se så mycket av stan än, eftersom mycket tid gått åt logistik. Imorgon spår väderprofeterna mulet men uppehåll så förhoppningsvis blir det tid för turistande då. Sen ska det förhoppningsvis bli sol och riktigt varmt fredag, lördag och söndag.

Provence

Vi tänkte stanna en natt till i Anse, men det visade sig vara fullbokat. Om vi ändå ska packa ur rummet så kan vi lika gärna passa på att åka söderut resonerade vi och hoppade i bilen. Det blev en jämngrå regndag så det gjorde inget att den tillbringades i bilen på betalmotorvägen.

Man betalar när man kör av motorvägen, så därför vill man inte göra några avstickare till små trevliga byar när det är dags för lunch eller bensträckare. Det blev stopp på en bensinstation med ett litet shoppingcenter. Där åts hamburgermeny och dottern fick leka i en barnavdelning. Hon hoppade upp i nån slags bil med två rattar och trängdes med en fransk liten tyst dam med napp. Vår tjej höll som vanligt låda för fulla lungor så det ekade genom hela komplexet. En äldre dam kom fram till mig och berömde mig på franska för att jag kunnat producera en så kompetent avkomma.

Vi stannade i Arles som var ett stalltips hemifrån. Första tanken var att parkera nånstans mitt i stan och bege oss ut till fots för att leta logi. Men det visade sig vara väldigt bökigt att trixa sig fram genom de extremsmala gränderna och parkering hittade vi ingen. Eftersom det fortfarande regnade och vi var trötta letade vi oss ut på en större väg ur stan och svängde in på det första hotellet med egen parkering vi hittade.

Så planen är att ge oss ut nu på morgonen för att hitta frukost och nånstans att bo.

Vårtecken: Det är ju alltid lite trist när det är regn och grått. Men nu har många träd börjat ståta med späda gröna kronor, och äppelträden står i full blom.

Försommar

Dagens resa tog oss till mitten av Frankrike, några mil norr om Lyon.

En natt med lite sömn för undertecknad, då dottern vaknade ledsen precis när jag somnat strax efter midnatt. Humöret vände snabbt då hon fick titta på planet earth med oss i sängen, sen gick det bra att sova vidare. Tyvärr kan inte jag bara somna sådär, hur trött jag än är, så det blev ett par avsnitt "The Walking Dead" för mig innan jag fick påhälsning av John Blund för andra gången den natten. Några få timmar senare vid sex bestämde lilltjejen att det var färdigsovet för hela familjen.

Efter en torftig frukost på hotellet i den lilla hålan i nordfrankrike hoppade vi i bilen och styrde söderut i hopp att hitta mindre gråa himlar och mer grönska. Och blöjor. Det sistnämnda hittade vi på en stormarknad några mil efter avfärd. Sen blev det betalmotorväg en lång sträcka.

Mitt under färden mådde dottern illa och spydde ur sig ett par liter mjölk och välling. Sen en mikropaus. Därefter följde hon upp med två liter till för att avsluta med ytterligare två liter. Allt som allt sex liter kräks över sig själv och bilstol och fastspänningsanordning. Tyget i stolen tackade och sög girigt i sig allt den kom åt av det före detta maginnehållet. Vi hittade en avfart några mil senare där vi påbörjade sanering av stol och dotter. Hon lät sig dock inte nedslås utan sprang glatt omkring i kräkskladdiga kläder och utforskade träd och mark, innan hon fick på sig ett torrt ombyte. Stolen gick förstås inte att få ren så resten av färden - och förmodligen resten av resan - fick avnjutas i de pikant syrliga dofterna av spya ingrodd i polyester.

Framåt eftermiddagen var det dags för en ny bensträckare vid en bensinstation. Nu hade solen ångat bort molnen och det visade sig vara motsvarande svensk försommar ute. Lillan sprang runt och plockade tusenskönor i gräset, och gav dem till mamma. Pappa krälade på marken för att få till fina bilder, med lerkladdiga byxor och tshirt som följd. Till mammas stora uppskattning. Vad gör man inte för konsten?

Vid femsnåret anlände vi till vårt mål för dagen, som återigen visade sig vara för litet och hotell-löst för att vara värt att utforska. Vi åkte vidare till nästa ort som heter Anse och gick ut på jakt. Konstigt nog hittade vi inga övernattningsmöjligheter förutom en camping trots att det fanns gott om restauranger och övrig service. Efter en skön promenad återvände vi till bilen och lät navigatorn peka ut närmaste hotell, vilket funkade utmärkt. 500 meter senare hade vi ett rum för natten. Ser ut att vara en trevlig liten stad, trånga gränder och gamla hus.

Vårtecken: Magnoliorna har nästan slagit ut. Körsbärsträden står i blom. Mycket utslagna blommor på marken. Man går utan jacka på kvällen.

Det börjar likna nåt...

Dagens etapp gick genom Tyskland, Belgien, Luxemburg, Tyskland igen och slutligen Frankrike där vi slagit läger för natten i en liten håla som heter Kédange-sur-Canner.

Första stoppet planerade vi till en stad i Luxemburg som heter Clervaux. Vi kom dock dit lite tidigare än planerat, så Lunch var det inte tal om. Vi bestämde snabbt att istället åka vidare till huvudstaden i det lilla landet. Staden de hade sån idétorka när de döpte att de till slut gav upp och kallade den samma som landet. Det var ett dumt val för snabbt lunchsstopp. På den dryga timme vi var där hann vi mest se turistiga serveringar och stängda butiker. Sömnig stad. Men lilltjejen tyckte det var fantastiskt roligt att få springa på torget och jaga duvor.

Blöjförrådet hade börjat sina, så en supermarket eller liknande stod högt på priolistan. Tydligen kan man inte köpa blöjor i Luxemburg en söndag, visade det sig efter idogt letande och utfrågning av ett antal urinvånare. Som tur var hittade hustrun ett par undangömda i någon mörk väsk-vrå, så det ser ut som vi klarar oss till imorgon då Fransoserna förhoppningsvis håller sina marknadsplatser öppna.

Efter lite trixande på franska småvägar genom ett antal byar hittade vi ett hotell med perfekt parkering utanför rumsdörren så där langade vi hastigt in packningen. Sen blev det en liten tur på byn för att se att där inte fanns nåt att se, och så bänkade vi oss på det enda öppna etablissemanget för att skölja bort vägdammet ur struparna. Där satt byns gubbar och drack öl, snackade skit, tittade på fotboll samt skrattade sådär nasalt som bara fransmän kan. När de fick höra att vi var från "La Suède" briljerade de med sina svensk-kunskaper och räknade upp alla medlemmar i ABBA.

Vad gäller våren är det väldigt milt, man går utan jacka på kvällen. Gräset är grönt på marken och lite fler blomsorter har tittat fram. Jag siktade ju på lövsprickning och nåt åt det hållet har vi väl här, men det är på långt ifrån alla träd. Skulle gärna se ljusgröna lövkronor. Får se om det går att hitta längre söderut.

Autobahn

På och runt den tyska motorvägen har vi spenderat dagen. När det var dags för påfyllning av diesel vid lunch upptäckte vi att det var mycket mildare än vi trott ute. Så skönt att jag skippade både tröja och jacka och gick i tshirt.

Efter att bilen tankats kände vi för att göra detsamma, så vi letade oss vidare in i en liten småstad där vi hittade ett steakhouse som försåg oss med grillad kyckling och currywurst. Dottern höll låda på nåt vi gissar är tyska, högt och ljudligt till biersörplande gubbars glädje. Och kanske någons irritation. Vi tyckte det var kul i alla fall och det är ju faktiskt det viktiga.

Det börjar nu spira grönt så smått på åkrarna men utöver det inga större skillnader vårledes. Förutom värmen då.

Lilltjejen har skött sig oklanderligt i bilen, inte ett gnälligt knyst. Bara att tacka och ta emot.

Dagens etapp avbröts några mil norr om Köln där vi installerade oss på ett hotell i en liten ort som kan heta Nächstebreck. Lite tristare logi än det gårdagens dito, mindre rum och trappa upp så man inte kunde packa in från bilen lika smidigt. Till hustruns stora förfäran var alla affärer stängda när vi skulle ut och handla lite kvällsmat. Värdshusvärden hänvisade oss till en mack några hundra meter bort. Utbudet av frukt och bröd var skralt till obefintligt. Men som tur är för mig är tyska mackar lika välsorterade vad gäller öl som ett medelmåttigt svenskt systembolag. Och bredvid macken låg en pizzeria som preparerade en ostspäckad rund pjäs till frugan så hon blev nöjd till slut hon med.

Imorgon siktar vi på lövsprickning!