Halv tio var vi iväg. Efter packning, frukost och hejdå till svärföräldrarna satt vi i bilen igen, med navigatorn programmerad på Fyn. Lustigt nog var destinationsadressen i gps:en samma som ett av Danmarks hundratusen mikrobryggerier. Två monsterbroar betalade vi för, och körde över. Mäktigt. Väl över stora bältbron svängde vi av motorvägen mot det första mikrobryggeriet. Men hur vi än letade hittade vi inte. Vi gav upp och styrde istället kosan mot det andra bryggeriet jag hade kollat upp, som låg på vägen strax innan lilla bältbron.
Sen var vi plötsligt i Tüskland. Och bilarna börjar köra fort på motorvägen. Sådär så man tycker det är lite obehagligt att gå ut i ytterfil och köra om tio långtradare i rad som tuffar fram i 80.
Vi knappade in en ort som låg hyfsat nära autobahn och hyfsat på vägen till den plats vi inte vet att vi är på väg till, och det visade sig att klockan var dags-att-stanna när vi närmade oss (lilltjejen var väldigt trött på att sitta i bilen). Så vi parkerade vid nåt mindre shoppingkomplex och begav oss ut till fots för att leta tak över huvud och bolster under rygg. Det hittade vi någon kilometer bort. En jättemysig restaurang med några rum som passade oss perfekt.
Våren då? Visst är det mildare än i Skåne, och visst har knopparna slagit ut lite mer. Men det är fortfarande inte bra nog.
Undrar vad som händer imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar